Kanholmsviksvägen 29

Ett mycket trivsamt hus i naturskön skärgårdsmiljö med närhet till allt som skärgårdsälskaren sätter stort värde på, såsom bad- och båtliv. Möjlighet finns till båtplats belägen endast 5-10 minuters skön promenad från huset, ca 500 meter, till Sveduddens hamn med klubbhus och tennisbana. För den som inte gillar båtliv bereder bryggorna ändå möjligheten till ett svalkande dopp i saltsjön. Även barnvänliga bad med sandstrand. Vill man ta ett dopp från klippor så promerar man bara ytterligare ca 200 m.

Det finns ett litet köpcentrum med livsmedelsbutiker. Djurö har en härlig skärgårdsstämning med dagis och en egen skola.
För den med golfintresse passerar man på vägen ut till idyllen på Kanholmsviksvägen två förstklassiga banor, Wermdö golf & countryclub och Fågelbro.
Praktisk närhet till buss på Sollenkrokavägen.

Lite intressant historia om Djurö:
Blott c:a 5 mil rakt öster om Stockholm ligger en hamn som spelat en betydelsefull roll i Sveriges sjökrigshistoria under 1500-talet och början av 1600-talet. Djuröhamn var en ypperlig hamn, djup, vidsträckt, väl skyddad med ändå tillgänglig från den stora segelleden utanför. Den är även relativt lätt att nå landvägen från Stockholm. Endast ett sund, Simpströmmen, skiljer Djurö från Värmdölandet.

Om Djurhamn haft någon större betydelse under sveavikingarnas härfärder i österled är inte känt. Sannolikt är dock att Djurhamns fördelaktiga läge vid sammanträffandet av skyddade båtleder från norr, öster och söder utnyttjats vid samlandet av dessa flottor, då de drog ut på ledung över östersjön.

Under den olyckliga tid av nationellt förfall, som rådde i Sverige från mitten av 1400-talet tills Gustaf Wasa år 1523 befriade landet från danskarnas förtryck, verkar de danska kungarna med förkärlek ha använt sig av Djurhamn som operationsbas för sina anfall mot Stockholm.

Två gånger omtalas i den medeltida rimkrönikan, att kung Kristiern I låg i Djurhamn med sin flotta. Första gången var 1457, då han efter den svenske kungen Karl Knutssons fördrivande, inkallats av den mäktige Svea rikes ärkebiskop, Jöns Bengtsson Oxenstierna, för att med honom att förhandla om den svenska kronan. Andra gången, i början på oktober 1471 och några dagar före slaget vid Brunkeberg, skrev Sten Sture d.ä., som stod med sin här vid Järva, till Kristiern, att han skulle dra sig tillbaka till Djurhamn, den ursprungliga avtalade mötesplatsen. Kristiern nekade sig själv till fördärv, för han blev i grund slagen och lyckades knappt rädda spillrorna av sin här ombord på flottan och undkomma till Danmark.